– Europas økonomiske tilstand er kritisk og konsekvensene kan bli uoversiktelige. Vi kan tape et decennuim økonomisk og sosialt, det europeiske samarbeidet kan slites i filler og visse stater kan kollapse på en måte som truer selve demokratiet, skriver den liberale samfunnsdebattøren Johan Nordberg i Dagens Nyheter.

Når det kommer til stykket vinner aritmetikk alltid over ønsketenkning, fortsetter Nordberg, som mener at Europa må handle raskt for å sørge for at de kommende statsbankerottene skjer i ordnede former. Europa kom aldri ut av finanskrisen, den ble bare utsatt. Uholdbare gjeldsnivå er ikke blitt mindre uholdbare fordi de er flyttet fra bankene til staten:

I en klassisk filmscen faller Lois Lane från en skyskrapa, bara för att räddas av Stålmannen. ”Oroa dig inte, jag håller dig”, förklarar den flygande superhjälten. ”Du håller mig?”, utbrister Lane och blickar förfärad ned i avgrunden, ”Men vem håller dig?”.

I dag känns det som en metafor för världsekonomin. Efter finanskrisen höll bankerna på att gå omkull av alla förluster, så staterna räddade dem. När de skulderna nu håller på att sänka en rad stater har euroländerna räddat dem. Orsaken till dagens finansoro är att marknadsaktörerna har börjat stirra ned i avgrunden och fråga sig vem som håller i EU.

Vi kom aldrig ur krisen, vi sköt bara upp den. Men de skulder som var ohållbara 2008 har inte blivit mindre ohållbara för att de har flyttats till staterna, som lider i sviterna av oansvarigt spenderande i högkonjunktur och en utdragen lågkonjunktur. Det finns inte mycket tillväxt att betala skulderna med, särskilt inte i Medelhavsländerna som saknar konkurrenskraft till dagens eurokurs. För att gå med i eurosamarbetet fick inget land ha en statsskuld över 60 procent av BNP. Nu är snittet 88 procent, Italiens 120 procent och Greklands snart 160 procent.

Alle har trodd på Supermann, mener Nordberg:

Banker gjorde svindlande affärer för att staten skulle ta förlusterna och euroländer lånade billigt därför att alla räknade med att Tyskland skulle lösa ut dem. Det är därför Grekland, Portugal och Irland nu räddas i utbyte mot åtstramningar. Om tvivel uppstår på någon stats förmåga att betala tillbaka är den underförstådda garantin borta, och då vågar ingen heller låna ut till Italien eller Spanien och kanske inte ens till Frankrike eller Belgien. Då faller dominobrickorna.

Redningspakker fra EU vil ikke kunne gjenopprette situasjonen. For det første dreier pakkene seg om å betale gamle lån med nye, noe som skaper behov for flere redningspakker i fremtiden. For det andre underminerer den økonomiske byrden de statene som låner ut, hva enten det blir gjort med kontanter eller såkalte euroobligasjoner. Denne byrden har blant annet gjort at Spania og Italia har gått fra å være livreddere til å bli potensielle drukningsofre, fortsetter Nordberg:

Frankrike är den näst största bidragsgivaren till den finansiella mekanismen för räddningar, EFSF, som kan låna billigt på marknaden då länder med högsta kreditbetyg står bakom den. Men Frankrike kan förlora det betyget och då landar hela bördan på Tyskland, som får ställa ut garantier motsvarande 13 procent av BNP. Det skulle ändå inte vara i närheten av tillräckligt för att rädda Italien, som behöver förnya lån på en fjärdedel av sin BNP det närmaste året.

Många hoppas att Europeiska Centralbanken, ECB, alltid ska kunna träda in, men den riskerar också jättelika förluster på allt den redan lånat till stater och banker i krisländerna. Dess kapitalbas kan lätt raderas ut och då kan själva ECB behöva en bailout av euroländerna.

Ifølge Nordberg kan vi heller ikke regne med hjelp utenfra fordi USAs gjeld minner om Europas egen, mens Kinas økonomiske vekst bygger både på eksport til Vesten og en innenlands stimulanseboble som risikerer å sprekke.

Till slut vinner aritmetik alltid över önsketänkande. Statsbankrutterna är på väg. Vi kan bara påverka så att det här sker på ett ordnat sätt. Vi måste snabbt separera stater som är i konkurs från dem som blott har svårt med tillfällig finansiering. De senare måste fatta beslut om djupgående, långsiktiga besparingsprogram. De behöver inte bita omedelbart, det angelägna är att de kommer till rätta med de stora underfinansierade systemen, som pensionerna. Samtidigt måste de liberalisera för att få tillbaka tillväxten.

Insolventa stater som Grekland, Portugal och Irland förklaras i konkurs. De bör skriva ned sina skulder – eller förlänga löptiden på sina lån – och snabbt avveckla budgetunderskotten. Förmodligen måste de lämna euron för att kunna exportera igen.

Tiltakene som trengs blir smertefulle, men alternativet er å gå med åpne øyne mot et kaotisk sammenbrudd fordi man drøyer med å innføre nødvendige reformer, og isteden velger sende skattemidler til vanskjøttede økonomier inntil det underminerer de sterke landene og Den europeiske sentralbanken:

Förr eller senare tar räddningarna slut – antingen när pengarna sinar eller när väljarnas tålamod gör det. Då får vi oordnade betalningsinställelser och bankkriser över hela Europa. Det leder förmodligen till att centralbankerna trycker pengar i massiv skala och raderar ut skulder genom att också inflatera bort folks besparingar och pensioner.

Dit är vi på väg just nu när ledande politiker bidrar till osäkerheten genom ett ryckigt improviserande.

– Vi må handle omgående, og vi må aldri mer la oss lokke til å leve høyt og kortsiktig i troen på at det alltid finnes politikere med superkrefter som kan redde oss, avslutter Nordberg.

Dagens Nyheter: ”Sönderfall väntar Europa om inget görs genast”