Et av problemene i vår tid er at folk ikke stoler på sine egne sanser, eller at de ikke er trent opp i bruken av dem – eventuelt at de går aktivt inn for å undertrykke hva de registrerer, kanskje fordi det finnes et slags virus av et mentalt kart oppe i hodet som tar kommandoen over den ellers uslepne sjelen. Den slipes jo hverken av Bibelen, sagaene, klassikerne eller nasjonallitteraturen.

Men de stoler gjerne på andre som på en eller annen måte kan anses som autoriteter. Slik kan man etter et restaurantbesøk gå på TripAdvisor for å finne ut om det kan ha vært et bra måltid, man kan la være å innse sannheten om sitt eget nabolag fordi man ikke har lest den i avisen, man kan som politietat be Mattias Gardell om hjelp til å tolke verden for seg, eller man kan etter å ha lest litt på Document lete på engelsk Wikipedia og se hva en avis på den nordamerikanske Stillehavskysten har skrevet om det av ustraffede personer bestående nettstedet på bakgrunn av uttalelser fra en politisk motstander og tidligere terrorist.

Det er vel de færreste steder i vår del av verden som er hardere rammet av disse skavankene enn Sverige. Men Norge kan heller ikke på noen måte friskmeldes. Godt er det derfor at magasinet Neo formidler litt mental utviklingshjelp til et skandinavisk publikum fra Harvard-professor Niall Ferguson. Bare det å observere virkeligheten er et langt skritt i riktig retning. Til tross for den nokså sterke økonomien, er Sverige i trøbbel, sier han.

– Utöver detta har man katastrofen med icke-integrerade invandrare. Låt mig vara tydlig med det här: Jag är invandrare själv, och jag har inget emot invandring. Problemet med Europa är att man inte kan hantera och integrera invandrare. Och det här misslyckandet kommer att ha katastrofala följder framöver, utan tvivel. Jag tror inte det finns något som oroar mig mer. När jag ser hur europeiska städer har utvecklats, ser jag enbart problem framför oss. Och, du vet, det vi såg i Stockholms förorter nyligen är bara ett mycket begränsat exempel på den typ av problem vi kommer att få se i större städer framöver. Tänk bara på Paris.

Vilken typ av problem då?

– Jag skulle i korthet beskriva det som ett problem med våld. Risken finns att vi kommer att se konflikter mellan etniska grupper. Vi skapar multietniska städer i multikulturalismens namn, och i takt med att dessa städer får större problem med sin ekonomi blir klyftorna djupare. Och här finns en risk att alienerade och delvis radikaliserade andra och tredje generationens invandrare kommer i konflikt med en utsatt vit underklass. Detta händer redan i England, och man kan se de första tecknen på detta i Skandinavien.

Ferguson gjesteforeleser ikke lenger ved London School of Economics fordi fredagsbønnen der (!) er blitt en samlingsplass for jihadister. Interessant nok tror ikke ateisten på ateisme som motmiddel:

– Det finns ingen som konkurrerar med dem, som söker upp folk och säger ”det finns ett alternativ, du behöver inte bli jihadist för att finna mening”. Och ja, jag har diskuterat det här med Ayaan och jag har blivit tvungen att erkänna att det enda som skulle kunna vara framgångsrikt är att uppmuntra kristna att konkurrera mer aktivt med islamisterna.

Dette bringer intervjueren over på Anders Behring Breivik. Den berømte historikeren antyder at terror av den typen som ble begått av ham, kan skje igjen. Han var riktignok ikke helt god i hodet, men så sier Ferguson noe viktig nettopp apropos dét: Galskapen tar over når det ikke er mulig å samtale om viktige ting. Og det er unødvendig å legge til at de gale kan finne på litt av hvert. Dette er ikke noe nytt for dem som kan sin Ibsen, selvsagt, men det må jo sies om igjen siden disse er en utdøende rase.

Det finns de som skulle svara att Anders Behring Breivik var en kristen extremist och att det på så vis finns en motsvarande fara med att predika kristendom.

– Alltså, förutom att han uppenbarligen var psykiskt förvirrad så illustrerar han en väldigt viktig sak, nämligen att radikalism inte enbart finns i muslimska samhällen. Det finns liknande strömningar inom den alienerade delen av majoritetssamhället.

– Han skulle kunna vara den enda personen som kände det här hatet så starkt att han var beredd att döda alla dessa människor. Det är möjligt att det här aldrig händer igen. Men det skulle förvåna mig, för just nu håller vi effektivt på att förflytta den här diskussionen så långt bort från det vanliga samtalet att vansinnet tar över. Och det är väldigt frustrerande. För om folk inte kan prata om det här i det offentliga rummet där man behandlar varandra med respekt, får vi till slut en situation där bara galna människor pratar om det här.

Hvis de som har ansvar for den offentlige samtalen kunne merke seg dette siste, kunne de kanskje også slutte å oppføre seg som de mest hyklerske antiheltene i et Ibsen-drama.

Og hvis de som har ansvar for den offentlige sikkerheten kunne merke seg dette siste, kunne de kanskje også gjøre litt andre prioriteringer i bruken av etterretningsressurser.

”Misslyckandet kommer att få katastrofala följder