Hanne Tolg Den svenske kriminalomsorgen og politiet snakker om et ”enormt nivå av vold og en monumental forakt for myndigheter – samtidig som straffen ikke har noen som helst effekt. Dette fremkom på et seminar i den svenske justiskomitéen.
– De utmanar alla, de har en konfrontatorisk attityd och de har en hårdhet som gör det svårt att nå dem, sa Kriminalvårdens chef Nils Öberg.
– Samtidigt är de oberörda av att sitta i fängelse och de sover hellre bort tiden istället för att jobba med att välja en väg ut ur kriminaliteten.
De gamle metodene fungerer ikke på de nye svenske statsborgerne fastslås det. Kan hende fordi de var beregnet på svensker med svensk lynne og kultur?
Ordstyrer Beatrice Ask fra Moderaterna innledet seminaret med å konstatere at det var behov for nytenkning og at den eksisterende metodikken ikke lenger fungerte når det gjaldt å håndtere de unge og tungt kriminelle mennene fra de såkalte utsatte områdene (no-go soner).
Den svenske løsningen – som hele panelet var enige om – var at det trengs tålmodighet:
Det man kunde enas om var nödvändigheten av att klara av att vara uthållig – och att det kan ta mellan tio och femton år att komma till rätta med kriminaliteten och den sociala oron i de områden som pekats ut som värst drabbade.
Ti til femten år! Og da forutsetter de selvfølgelig at ting vil bli gradvis bedre underveis, selv om altså dagens metoder ikke fungerer og de kriminelle mennene ikke er interesserte i å leve et lovlydig liv. Hvorfor ting skal bli bedre er uvisst. Og tror man virkelig at Sverige holder ut på denne måten i femten år til?
Nils Öberg, generaldirektør for Kriminalvården, snakket om en trøtthet i systemet. Det er for mange instanser som skal følge opp ett individ, sa han. Han mente at korte fengselsstraffer ikke hadde noen som helst effekt på denne type personer. Hva nå han mente med “denne type personer”. Vi kan bare gjette.
Politiets representant, Gunnar Appelgren, sa at man hadde jobbet etter de samme metodene i over 20 år og at alt bare hadde blitt verre.
– Vi måste göra saker annorlunda men samtidigt måste vi kyla av det som sker i de här områdena genom att få bort de personer som står för de grövsta brotten, för att överhuvudtaget orka.
Men igjen, nøyaktig hva som må gjøres annerledes har de ingen forslag til eller idéer om.
Fra påtalemyndigheten pekte Marcus Ekman på det innlysende og selvforklarende:
– Jag möter ofta kommentarer om att de inte vill vara ”som alla andra”. Det är helt klart ett aktivt val av många att stå utanför, man vill helt enkelt inte vara med, sa Marcus Ekman.
De vil ikke være med. De vil ikke være en del av det svenske samfunnet. De vil ha sitt eget.
Så enkelt kan det forklares.
